dahlgrenskan

Jaoohapp.
Här sitter jag.
Och borde egentligen plugga.
Men vem har ork till det?
Jag har för mig att jag nångång nu i sommras tänkte att: I höst, då jävlar! Jag ska vara så jäkla bra o plugga ordentligt inför seminarium och inlämningsuppgifter så att jag inte sitter dagen innan och skriver i panik"
Jag måste vart full när jag tänkte det.
Här sitter jag nämligen, inte riktigt kvällen innan, men nästan, i panik och försöker skriva.
Som tur är ska själva arbetet inte vara inlämnat imorrn men vi ska ha hunnit halvbestäma hur vi ska lägga upp våran redovisning på måndag.
Behöver jag säga att jag inte har gjort det?
Och jag har ingen som helst aning om vad jag ska ta upp.
Meeeeen, det löser sig nog.
Hoppas jag.
jeez...

Gårdagen var fan den värsta dagen i mitt liv.
Jag, Andrea och Veronika skulle cykla ner till stan för att hitta kursböcker och när vi skulle cykla över en väg, på ett övergångsställe kan tilläggas, vart jag påkörd av en taxi.
Min cykel är sne, mitt knä är svullet och min arm samt nacke gör ont.
Men värst var chocken precis efter, när jag insåg att "Fan, jag har blivit påkörd"
Eller när jag insåg att "Fan, jag kommer bli påkörd".
Den rädslan när man inser att jag hinner inte stanna, taxichaffören kommer inte stanna och sen smällen. 
Jag hade endå väldig tur eftersom han körde så långsamt.
Anledningen till olyckan var att vi skulle över vägen, han skulle svänga in på samma väg och han körde så pass långsamt att jag trodde att han skulle släppa över oss, samtidigt som han tydligen tänkte att jag skulle vänta. 
Gick runt som i en bubbla hela dagen och kvällen sen. 
Hade svårt att sova för det dunka i knät. Och kan just nu inte lyfta så mycket med armen, för det gör ont. 

Och vilken jävla morgon det har vart hittils. 
Även fast jag inte har gjort mig allvarligt illa så vill jag fortfarande åka till en vårdcentral så att de skador jag har kan dokumenteras. För ifall jag, mot alla odds, skulle få enorma knäproblem om 10 år som beror på det här vill jag kunna få ersättning då. 
Så jag ringde till Sjukvårdsupplysningen igår för att höra vart jag skulle gå. 
Då säger hon att jag först måste ringa till Husläkarkansliet så jag kan bli listat hos en vårdcentral eftersom jag inte är skriven i Uppsala och deras telefontid började kl 9.
Ringde allra först till den vårdcentral som ligger närmast utan resultat, ringde sen till Husäkarkansliet för att höra om dom kan lista mig nånstan, meeen det kan dom såklart inte. För att jag inte är folkbokförd i Uppsala, så egentligen skullle jag ha gått till Akuten, där mitt fall sääkert skulle prioriteras. Eller inte, och det är med all rätt eftersom det inte är akut. Men hon sa att jag skulle ringa dit endå, vissa vårdcentraler kunde ta emot även fast man inte var listad. Det kunde ju förstås inte den här, och jag vart hänvisad till att ringa sjukvårdsupplysningen. Goddammit! Jag har ju redan ringt dit!
Så nu har jag ringt Trosa Vårdcentral. Jag får alltså sätta mig på ett tåg, åka hem, sätta mig på ett tåg och åka tillbaka för jag är inte berättigad till nån jävla vårdcentral här.

Det enda positiva är väl att taxi-chaffören ska köra min cykel till en reparatör och få den fixad.

Fy faan, vilket jävla skit dag.
Nu ska jag ringa till min mamma och klaga.
Och så måste jag göra en skadeanmälan.
Jippie, ännu mer telefonsamtal.

fuck.