dahlgrenskan

Dagen betstod av jobb och bio.

Först jobb. Skulle börja kl 6. Vaknade 8.15. Jävlar. Aja, vaddå, komma till jobbet 3 timmar försent är väl inget... Som tur var skulle jag inte ha någon kassa (öööh, rätt självklart, sitta i kassan kl 6 på morgonen? Affären öppnar kl 8.) (Exakt varför dumförklarar jag mig själv?) utan vi skulle inventera hela butiken. Så med andra ord gjorde det inte jättemycket att jag var sen. Så jag har stått och räknat varor hela dagen.

Bio med Hulda nu på kvällen. Vi såg Sherlock Holmes. Mycket, mycket bra tyckte jag.
Jag fick lov att visa min bitchsida, på riktigt. Vanligtvis brukar jag bara låtsas att jag är en bitch, men nu var jag fan det på riktigt. Jag stod och väntade på en parkering, och det var tydligt att jag gjorde det. Då dyker det upp en bil som börjar blinka in för att ta den parkeringen. Jag var dryg och klämde mig in och snodde tillbaka den. Det var ett jävla liv. Först med tutan, från deras sida. Sen väntade de på att vi skulle parkera och kliva ur bilen så de kunde veva ner rutan och börja skrika. På spanska. Och det intressanta är att jag fakiskt förstod vad de sa. Jag kan inte spanska. Men ordet var väldigt likt det franska ordet. Plution. Det vill säga hora. Sen börja de joddla om att min mamma minsann var en hora också. Haha. Vad som gjorde hela händelsen väldigt komiskt var att paret som skällde ut mig genom att kalla mig hora var i 40-årsåldern.
Jag svarade med en slängkyss samt ett finger i luften.
Jag borde svarat med Tu mama tambien. Din mamma också. Hehe. Moget va?

Sen var allt frid och fröjd igen.

Plugga någon?
Fan.