dahlgrenskan

Verro fick ringa och väcka mig imorse, vid ungefär 0640. Då började the quest efter mina strumpbyxor. Jag vände fan upp och ner på rummet i min jakt men inte hittade jag dom inte. Och klockan började närma sig 0650. Med andra ord, det började bli lite bråttom. Till min stora lycka hittade jag ett annat par i byrån. Tackar för det, eftersom jag inte hade ett enda par jeans rena.


I skolan var vi, som alltid, hysteriskt abitiösa. Oj, vad vi pratade svenska under vår svenska lektion. Det gjorde vi ju faktiskt, dock inte om de två kommande muntliga redovisningar vi ska ha som vi inte gjort ett skit på ( Veronika, du räknas inte) , utan den timmen ängades till prat om Uppsala. Så mycket mer intressant. Under kulturen hamnade man åter igen i det dval-liknande tillstånd som man som allra oftast hamnar i kring 10-11 snåret på måndagar och kring 15-16 snåret på torsdagar. Sen var det, till vår glädje, hål vilket betydde Hellmans och laxbagel. Så jäävla gott. Sen vart det visst lite halvskolk, vi skulle nästan inte ha den lektionen iaf, för att till sist sitta i bibblan, as always, och köra hänga gubbe istället för att göra nått vttigt av vår religionslektion. Hur man nu kan göra nått vettigt på en lektion vet jag inte riktigt. Tror aldrig jag har upplevt det.


Nu fan är det teatime!