blandat skit
Jeez, vad seg jag är.
Jag kan inte klockan idag. Hade föreläsning som skulle börja kvart över 12. Gick (släpade) mig upp vid halv 11, chilla, käka frukost, sminka mig och tog det allmänt lugnt. När jag var klar skulle jag gå ut till vardagrummet, Andrea och Veronika satt där och prata, går förbi min väckarklocka som visar 12.16 och tänker "Vad skönt, en timme kvar". Fortsätter gå 3 steg. Stannar. Backar 3 steg. Kollar på klocka igen. FAAN! Ger mig själv en mental käftsmäll. Tur för mig att det var i aulan så jag kunde smyga in utan att det märktes allt för mycket. Missade bara 10 minuter. Ibland blir jag fan trött på mig själv.
Fan vad med reklam på Spotify dåra.
Har nu eventuellt hittat en saga. Jag skiter i de grekiska myterna. För mycket namn att förklara samt för korta.
Det blir något från Tusen och en Natt.
Alltså, jag har blivit hysteriskt lättskrämd. Vilket Andrea utnyttjar till max.
Hunden lyckades skrämma skiten ur mig i lördags när vi var och vandra i skogen. Det dök nämligen upp en hare från ingenstans och hunden efter. Grejen var nämligen att haren dök upp från ingenstans typ 1,5 meter ifrån mig. Jag tror att mitt hjärta hoppa över ett par, tre slag.
Här är en bild på skithunden från i vintras när vi var nere på landet och sprang på sjön.
Jag kan inte klockan idag. Hade föreläsning som skulle börja kvart över 12. Gick (släpade) mig upp vid halv 11, chilla, käka frukost, sminka mig och tog det allmänt lugnt. När jag var klar skulle jag gå ut till vardagrummet, Andrea och Veronika satt där och prata, går förbi min väckarklocka som visar 12.16 och tänker "Vad skönt, en timme kvar". Fortsätter gå 3 steg. Stannar. Backar 3 steg. Kollar på klocka igen. FAAN! Ger mig själv en mental käftsmäll. Tur för mig att det var i aulan så jag kunde smyga in utan att det märktes allt för mycket. Missade bara 10 minuter. Ibland blir jag fan trött på mig själv.
Fan vad med reklam på Spotify dåra.
Har nu eventuellt hittat en saga. Jag skiter i de grekiska myterna. För mycket namn att förklara samt för korta.
Det blir något från Tusen och en Natt.
Alltså, jag har blivit hysteriskt lättskrämd. Vilket Andrea utnyttjar till max.
Hunden lyckades skrämma skiten ur mig i lördags när vi var och vandra i skogen. Det dök nämligen upp en hare från ingenstans och hunden efter. Grejen var nämligen att haren dök upp från ingenstans typ 1,5 meter ifrån mig. Jag tror att mitt hjärta hoppa över ett par, tre slag.
Här är en bild på skithunden från i vintras när vi var nere på landet och sprang på sjön.
Kommentarer
Trackback
